16/3
Tillbaka!
Ännu en underbar dag ute! Solen skiner och det är ett par plusgrader som gör sitt bästa för att tränga tillbaka snön!
Häromdagen kom min lilla snöflinga med en underbar kommentar...
Vi var ute och gick på kvällen och det var kallt!
Helt plötsligt säger hon;
"- Mamma, det är kallt ute!"
Jag svarade "-Mmmm" varpå det var tyst någon sekund innan hon lugnt och sakligt konstaterade; "- Säkert 4 meter..."
Vad säger man!

Gör mitt bästa för att klara av de vidriga samtalen samt SMS:en som kommer från mitt ex.
Varför fortsätta höra av sig till den man säger sig hata? Jag har valt att fortsätta mitt liv och man kan ju undra varför han inte gör likadant. Allrahelst eftersom han ju bor ihop med en ny kvinna.
Tanken slår mig hur hon skulle reagera om hon visste hur mycket tid han lägger ner på att höra av sig till mig...

Det känns tragiskt att hon riskerar att hamna i samma sits som jag gjorde, men jag inser att jag inte kan göra något åt det. Vem lyssnar på sin "älskades" ex?
Jag kan inte tänka mig att mitt ex delat med sig av förundersökningen till så värst många. Det tror jag till och med att han skulle tycka var pinsam läsning.
Han är dock mycket verbal, charmerande och övertygande, så han kan säkert PRATA omkull många.

Då min lilla dotter var liten umgicks jag med en "mammagrupp". Två av de ursprungliga fyra mammorna har jag kontakt med. Dessa har med egna ögon sett vad mitt ex höll på med, och har tagit avstånd. En av de andra är så "imponerad" över vem mitt ex är, så hon föredrog att ha kvar att honom som vän till sin familj. Men hon var noga med att förklara runt om att "hon inte tog någons parti".

Det är i kristider man ser vilka vänner man har, eller hur?

Något som är väldigt jobbigt just nu är det här med ekonomin. När jag flydde från mitt ex, vägrade han mig att röra dotterns saker, kläder och möbler. Inte ens allt mitt egna gods fick jag ta med.
Eftersom han inte var intresserad av bodelning, så hade jag inte själv råd att ta tag i det eftersom det går på några tusen.

Han har sagt till mig och till andra att han skall jävlas med mig ekonomiskt.
Då jag flydde till min syster, vägrade han hjälpa till med transporterna av vår dotter.
De resor jag tvingades göra från min syster på norra sidan stan, till min dotters dagis på södra sidan och därefter till mitt jobb norr om stan igen innebar tur och retur ca 27 mils körning. Jag fick ibland kompa ut tidigare för att hinna hämta henne själv om hon skulle vara hos mig.
Dessa hysteriska resor gjorde att min bensinnota snabbt skenade iväg och låg på en 7.000:-. Detta betalar jag av på och kommer aldrig ner på noll igen...

Han vägrade skriva på en flyttanmälan även då rätten beslutade att hon skulle bo med mig, vilket innebar att jag inte kunde söka dagisplats i hennes hemkommun.

Det beslutades att jag skulle få ensam vårdnad och att han skulle ha umgängesrätt varannan helg samt två gånger två veckor på sommaren. Hans underhållsbidrag sattes till 1173:-.

Nu har han bett Försäkringskassan räkna om bidraget, med hänsyn till hans umgänge, vilket innebär att jag får 900:- istället.

Huset vi bodde i var hans. Mycket av det jag hade ville han att jag skulle slänga eller sälja (naturligtvis för en spottstyver) eftersom han ville vi skulle köpa nytt, eller eftersom han "redan hade en sådan"...
Jag ville hjälpa till med boendekostnaden och betalade, så långt det var möjligt, halva kostnaden , dvs ca 4000:- i månaden. Till detta lade vi 1500:- /mån i mat vardera (vilket även bekostade mat till hans två tidigare barn då dessa var där).
Då kan man ta i beaktande att jag ju var barnledig vilket innebar ett lönebortfall på ca 5-6000:- i månaden. Med de utgifter jag hade gick jag plus minus noll, medan han skröt om sina inkomster på emellanåt uppemot 50-60.000:-/månaden.

Han skriker om hur han "betalar mitt liv" där jag nu bor. Jag har så fruktansvärt svårt att få det hela att gå runt så jag har ångest.
Jag jobbar heltid vilket innebär en otrolig stress eftersom jag har långt till jobbet. På dagpassen går jag upp 05.15. Jag lämnar min dotter på dagis så fort de öppnar. Åker mina 5 mil till jobbet och stressar sedan hem för att hinna hämta henne innan de stänger.

Även om jag hade förtur i kön, så fanns det inga hyresrätter till mig då jag flyttade. Jag fick köpa en bostadsrätt med min familjs hjälp vilket är svindyrt men trots allt är en sorts trygghet.
Mitt ex betalar inte dagisavgift. Han betalade inte blöjor till dagis då hon behövde detta. Han betalar ingenting extra och tror alltså att 900:- i månaden innebär att han "betalar mitt liv"...

Jag har inte rätt till bostadbidrag. Jag har inte heller rätt till soc.bidrag. HUR skall man överleva?
Jag har frågat försäkringskassan om man kanske skall börja "sälja sig". Skall detta vara ett alternativ?

Vilka får hjälp? Och varför?
Varför skall mitt ex "skyddas" och inte jag, som har vårdnaden om vårat barn?

Någon som kan ge en bra förklaring?

Kram
"Lilla P"