19/3

Våren tvekar....
Det har varit både snöoväder och solsken idag! Märkligt!

Sitter i min ensamhet och funderar över livet. Min lilla snöflinga är hos sin pappa och jag har "som vanligt" halva själen borta då.
Men samtidigt vet jag att jag måste passa på att njuta av min lediga, egna tid. Dagarna är så hektiska annars så det är nödvändigt för kropp och själ att andas ut emellanåt!

Jag undrar om någon tänker tala om för mig när mitt ex åker in..?

Märkligt hur man, som målsägande/brottsoffer, får känslan av att vara den "jobbiga" i rättsmaskineriet.
Det är ju så viktigt att tillvarataga den misstänktes rättigheter och att den misstänktes integritet skall skyddas. Men vem farao hjälper mig nu?

Jag håller på att gå sönder emellanåt över den stress och press jag känner över min situation.
Jag kan inte göra så mycket åt det hela, utan bara streta på och hoppas på att inte alltför mycket otur drabbar mig.

Jag känner att jag förändrats på många sätt.
Saker som jag förut skulle ha tagit illa vid mig av ser jag nu som bagateller och rycker på axlarna åt. Det kan ses som att man har blivit starkare, men samtidigt känns det som om jag varje dag närmar mig någon form av sammanbrott.
Mitt ex har svurit på att göra livet så djävligt som han bara kan för mig. Han har sagt att han inte ger sig förräns jag hamnar på hispan, att jag skall "falla som en fura".
Det är vidrigt att leva i en värld när man vet att det finns någon som BARA vill en illa. Att man skall dö.
Häromdagen kom ett SMS som avslutades " Om du bara visste vad jag helst av allt önskar".
Det vet jag. Han vill se mig död.
Jag förstår inte.
Hur kan JAG orsaka så mycket hat i honom?
Han tvingade ju bort mig från honom. Han gav mig ju inget val!!

Det tär på krafterna.

Kram
Lilla P