Det är tungt nu....

Igår, tisdag, ringde äntligen ordinarie åklagare tillbaka till mig. Han skulle ha ringt redan i fredags, men "hade haft mycket att göra". Nej, jag är inte ironisk. Faktiskt. Men jag är less på att vara den som måste jobba, jobba, jobba, för att få en människa att sluta trakassera mig.

Jag ringer runt och jagar utredare, familjerättspersonal, åklagare mfl, men i slutändan känns det som om det är MIG det är fel på!

Det namn jag fått på den som skulle handha mitt ärende hos polisen stämde inte. Jag fick ett nytt och när jag ringde honom, sade han, undfallande, att det inte var hans ärende heller, utan han råkade bara "sitta i det rummet där anmälningarna, inkomna under sommaren, hamnade"... Det skulle "lottas ut på någon denna, eller nästa vecka".

Han tyckte också att det var underligt att ingen verkligen läst de SMS som inkommit utan bara skrivit av det jag läst upp... Vis av erfarenhet sparar jag alla SMS så de finns ju kvar.
Det är oerhört jobbigt och nästintill kränkande att gång på gång få dra saker som jag utsätts för, för olika personer. Det blir liksom ingen "stuns" i det.

Den nye åklagaren måste jag dock säga verkade ganska insatt i problematiken..
Han fick höra SMS:et(det senaste) samt hur mitt ex baktalar mig inför vår dotter.
Han föreslog ett nytt besöksförbud vilket jag nu ansökt om. Vidare kunde han bara konstatera att det i nuläget knappast gagnar min dotter att ha kontakt med sin pappa, men att BEVIS är oerhört viktiga i en ev. tvist om umgänget.
Han tyckte ev att besöksförbudet kunde utformas så att min lillla snöflinga får ringa sin pappa när det passar henne och mig. Visserligen ganska bra, men jag tycker hellre att hans samtal skall vara avlyssnade av någon utomstående.

Men jag känner mig just nu sådär otroligt trött i själen igen. Jag försöker tänka på min älskade dotter och på den prins som jag, MOT ALLA ODDS, har träffat! Men det tär så oerhört på krafterna detta stretande, samt denna oro inför framtiden.
Mitt ex skrev bl.a i sitt SMS att han "sparat alla lögner jag sagt". Några lögner finns inte. Däremot är jag livrädd för vad han "hittar på" att säga om vad jag sagt. Han går över lik. Han är inte frisk. Hur farao kan man bete sig som han gör?

Framför mig, i hyllan ovanför datorn, står en 177 sidor tjock förundersökning. Där finns min historia. Eller iallafall det jag kommer ihåg av allt HELVETE han ställde till med. Orden, handlingarna, hatet, kontrollbehovet och greppet han vägrar släppa...

Det jag närmast måste sikta in orken på, är att invänta besked om besöksförbudet går igenom eller inte. Det innebär egentligen inte så mycket när man har barn ihop, men det KANSKE lugnar ner sig lite..
Låt oss hoppas på det bästa.

Kan slutligen berätta att jag idag gjorde min första arb.dag efter drygt fyra veckors ledighet. Kändes bra! Jäg ÄLSKAR mitt jobb... Faktiskt! Det har hjälpt mig oerhört mycket, speciellt när det var som tuffast!