Sorg....

Nej, det har inte hänt något tragiskt. Men ibland på kvällarna, när lilla snöflingan lagt sig, och jag sitter i tystnaden efter lång dag, tänker jag på nära och kära man förlorat genom åren. Min kära gudmor fick ju diagnosen lungcancer i januari för några år sedan. I mars var hon borta. Hon finns ju kvar någonstans ändå, i minnet. En liten tröst är att läsa vackra ord, som t.ex dessa av Henry Scott Holland;

"I am standing on the seashore. A ship spreads her white sails to the morning breeze and starts for the ocean. I stand watching her until she fades on the horizon and someone at my side says, "She´s gone". Gone where? The loss of sight is in me, not in her. Just at the moment when someone says "She´s gone", there are others who are wathing her coming. Other voices take glad shout, "Here she comes", and that is dying.