EN SORGENS DAG...

Tänker med fasa på de som förlorde sina anhöriga vid den fruktansvärda bussolyckan utanför Uppsala igår.

Ett ögonblicksverk som förändrar livet totalt för sex familjer.

Att se de två bussarna fick en att inse att de var chanslösa när de satt i bussarna, på väg till skolan eller till arbetet. Intet ont anandes, kanske med tankarna på något roligt eller på någon käresta/e.

Hur orkar man gå vidare när man förlorar sitt barn eller den man velat tillbringa sin framtid med?

Det gör så ont och det är så ofattbart att man inte ens vågar tänka tanken.

Det enda man kan säga är väl att man skall leva sitt liv så bra som möjligt och ta hand om de människor man har runt omkring sig..