Hjälp mig.....


Jag är nu återigen fylld av besvikelse, frustration, ilska och ...uppgivenhet.

Det handlar naturligtvis om pappan till mitt barn. I en dom finns reglerna för hans umgängesrätt uppspaltade.
Bl.a så står att han senast den 1/4 i år skulle meddela vilka de två första av hans totalt 4 veckor sommarumgänge med lillan skulle vara. Detta skiter han i. (Likadant var det i fjol) Jag fick skriva till honom och fråga varför han inte meddelat mig detta. Den 3/4 kommer så ett kort SMS med veckorna.
I år har det så varit hans tur att ha lilla snöflingan under påskveckan, vilket han ansett viktigt för attheon skall kunna umgås med sin halvbror. När jag har kontakt med dagis i måndags blir personalen där mycket förvånade för enligt dem skulle lillan lämnas dagen efter och de hade inte uppfattat det som om han skulle hämta. Så i ovan nämnda mail till honom bad jag honom även meddela om det blivit någon missuppfattning, så lillan inte skulle sitta kvar utan hämtning på dagis... Tror ni jag fick något svar.? Näe.
Jag har istället tvingats ringa till dagis på dagarna och kolla om hon lämnats eller hämtats.

Och så detta.. Idag kände jag att det var droppen som fick bägaren att rinna över. I domen står att lillan skall lämnas tillbaka dagen före skolstarten (i hans hemkommun). Bara för att dubbelkolla igen skriver jag ett mycket kort mail (igår) där jag nämner att han måste meddela mig om något händer, som gör att han inte kan lämna lillan vid 17.00-tiden imorgon (läs idag).
Eftersom jag inte hör något så packar jag och prinsen in oss i en lånad bil (för att han inte skall kunna kolla reg.nummer och på så sätt kunna ta reda på prinsens adress) och infinner oss vid hämtstället kl 16.55. Tror ni han kommer...Rätt igen; Näe.
Prinsen blir nu upprörd över hans uppenbara nonchalans och ringer till honom. Det är sonen, 14 år, som svarar och han säger att lillan nog skulle lämnas dagen efter. Har aldrig upplevt att mitt ex inte svarar själv i sin telefon.

Jag är så upprörd och ledsen att jag inte kan sova nu. Klockan tickar på och är nu snart 02.00. Jag vet precis hur det kommer att bli. Inte ett skit kan jag räkna med. Ingen myndighet känner att sådana här saker ligger på deras bord. Det är inte tillräckligt grovt för att vara egenmäktighet med barn. Jag har inte heller lust att slänga ut 1500-2000 kr på att rådfråga en advokat. SNÄLLA ÄR DET NÅGON SOM KAN SÄGA NÅGOT BRA NU? Jag orkar inte med alla han dj-a nycker och påhitt. Jag är trött på detta. Jag är trött på att alltid behöva sitta och oroa mig för att ha missuppfattat saker o ting, att försöka få vardagen att gå ihop trots att han, helt ostraffat, tydlgen får göra precis vad f-n som helst. Ursäkta mitt ovårdade språk...

Jag orkar inte ens skriva mer ikväll...