..och med visst vemod inser jag att jag måste vänta knappt ett år på att den åter skall dyka upp. Tittade igenom bilderna från min och Prinsens lilla skärgårdssemester och kände att just denna bild skulle få avsluta min "blogg-sommar".
Hösten kan vara en fantastisk årstid. Jag minns när jag höll på med hästar då jag var yngre. Det var underbart att sticka ut på helgmorgnarna då luften var sådär underbart hög och "crisp". Gulröda löv överallt och så tystnaden... Gårdagen var INTE en sådan höstdag. Grått, disigt, deppigt..
Att jag känner mig lite deppig beror på att jag har stora problem med min högerfot. I början av juni gick jag omkull under ett inlines-pass. Jag slog upp knäet och har fått ett fult ärr där, men vad värre är, jag stukade till foten på något sätt. I mitten av augusti fick jag till slut röntga för att se om det var en spricka i foten. Inte!
Därefter ville min massös köra akupunktur. Sagt och gjort. Foten blev i stort sett bra. Men så.. I förrgår satt jag i möte på jobbet och plötsligt, helt oprovocerat, började foten värka igen. Det blev värre och värre och jag kunde knappt gå på kvällen. Kan inte träna och det känns jättetungt. Vad är det för fel tro? Det värsta är ju när man inte får något svar på det!
Jag konstaterar att livet börjar lunka på i sitt vanliga tempo efter 6 veckors semester. Tur man har ett jobb man stortrivs med. Jag älskar att få jobba ute bland människor och jag har en otrolig frihetskänsla på jobbet!
Nu skall man väl kunna komma igång med bloggandet igen också!
Tjingeling så länge!
