Oh how fragile life can be....

Hoppas ni alla haft en bra sommar hittills och att ni få ha det bra även framöver...


För ett par dagar sedan läste jag i tidningen om en ung man som dödades i en trafikolycka i Stockholm. Han cyklade och blev påkörd av en betongbil och dog.
Jag hör till dessa underliga människor som läser dödsannonser i tidningen och gråter även över dessa unga människor som alltför tidigt slits bort från nära o kära... Jag blir så förtvivlad och kopplar alltför ofta ihop det med saker jag får göra i jobbet...
Igår, lördag, ringer min syster yster och berättar att hon är så förtvivlad över ett samtal hon precis fått... Hennes och makens bästa vänner ringde strax innan och berättade att sonen dödats i en trafikolycka, den jag precis nämnt.. Han lämnar en ung hustru samt en son på ett o ett halvt år efter sig... samt en hel släkt alldeles upprivna och förtvivlade efter sig. Han var lite drygt 30 år... Vad är meningen med detta???

Håll hårt i dem ni älskar... Ingen vet vad som vänta runt hörnet. Det enda vi vet är att vi alla kommer at dö en dag och att det enda vi kan göra i nuläget är att ta hand om dem vi älskar och bryr oss om.

En tanke går även till Jackson´s familj som jag inte ens hunnit nämna i all "stress" som jag upplever just nu med ombyggnationer och lägenhetsförsäljningar... Fick nöjet och äran att uppleva honom live i Göteborg i slutet av nittiotalet och det var fantastiskt. Men precis som mina bekanta som förlorade sin son i torsdags, så var det en chock att M.J plötsligt skulle dö...

Imorgon, måndag , kommer min lilla snöflinga hem till sin mamma igen och jag kommer att krama henne hårt och länge. Jag älskar henne över allt annat på jorden och jag är så lycklig att jag även fått träffa Prinsen. Vi har alla möjligheter att få ett underbart liv tillsammans...


Skickar en kram till er alla därute..
Tjingeling