Det är tungt nu....

Igår, tisdag, ringde äntligen ordinarie åklagare tillbaka till mig. Han skulle ha ringt redan i fredags, men "hade haft mycket att göra". Nej, jag är inte ironisk. Faktiskt. Men jag är less på att vara den som måste jobba, jobba, jobba, för att få en människa att sluta trakassera mig.

Jag ringer runt och jagar utredare, familjerättspersonal, åklagare mfl, men i slutändan känns det som om det är MIG det är fel på!

Det namn jag fått på den som skulle handha mitt ärende hos polisen stämde inte. Jag fick ett nytt och när jag ringde honom, sade han, undfallande, att det inte var hans ärende heller, utan han råkade bara "sitta i det rummet där anmälningarna, inkomna under sommaren, hamnade"... Det skulle "lottas ut på någon denna, eller nästa vecka".

Han tyckte också att det var underligt att ingen verkligen läst de SMS som inkommit utan bara skrivit av det jag läst upp... Vis av erfarenhet sparar jag alla SMS så de finns ju kvar.
Det är oerhört jobbigt och nästintill kränkande att gång på gång få dra saker som jag utsätts för, för olika personer. Det blir liksom ingen "stuns" i det.

Den nye åklagaren måste jag dock säga verkade ganska insatt i problematiken..
Han fick höra SMS:et(det senaste) samt hur mitt ex baktalar mig inför vår dotter.
Han föreslog ett nytt besöksförbud vilket jag nu ansökt om. Vidare kunde han bara konstatera att det i nuläget knappast gagnar min dotter att ha kontakt med sin pappa, men att BEVIS är oerhört viktiga i en ev. tvist om umgänget.
Han tyckte ev att besöksförbudet kunde utformas så att min lillla snöflinga får ringa sin pappa när det passar henne och mig. Visserligen ganska bra, men jag tycker hellre att hans samtal skall vara avlyssnade av någon utomstående.

Men jag känner mig just nu sådär otroligt trött i själen igen. Jag försöker tänka på min älskade dotter och på den prins som jag, MOT ALLA ODDS, har träffat! Men det tär så oerhört på krafterna detta stretande, samt denna oro inför framtiden.
Mitt ex skrev bl.a i sitt SMS att han "sparat alla lögner jag sagt". Några lögner finns inte. Däremot är jag livrädd för vad han "hittar på" att säga om vad jag sagt. Han går över lik. Han är inte frisk. Hur farao kan man bete sig som han gör?

Framför mig, i hyllan ovanför datorn, står en 177 sidor tjock förundersökning. Där finns min historia. Eller iallafall det jag kommer ihåg av allt HELVETE han ställde till med. Orden, handlingarna, hatet, kontrollbehovet och greppet han vägrar släppa...

Det jag närmast måste sikta in orken på, är att invänta besked om besöksförbudet går igenom eller inte. Det innebär egentligen inte så mycket när man har barn ihop, men det KANSKE lugnar ner sig lite..
Låt oss hoppas på det bästa.

Kan slutligen berätta att jag idag gjorde min första arb.dag efter drygt fyra veckors ledighet. Kändes bra! Jäg ÄLSKAR mitt jobb... Faktiskt! Det har hjälpt mig oerhört mycket, speciellt när det var som tuffast!

TACK...

...alla ni som hör av er och stöttar! Det är, som jag tidigare nämnt, sådant som gör att man orkar dra runt lasset.
Igår talade jag med familjerätten och kvinnan där blev mycket upprörd över det sätt mitt ex behandlar sin dotter. Barn skall ALDRIG behöva gå smutsiga ärenden.
Hon föreslog att jag går till TR och begär att umgänget skall dras in.
Jag förklarade dock att jag ser ett problem i att inte ha några bevis. Min lilla snöflinga berättar ju själv, men ändå..

I grund och botten känner jag att snöflingan behöver sin pappa, men varför kan ingen få honom att inse att han skadar henne med sina idiotiska kommentarer.
Om jag kunde återge den min hon hade när hon skulle säga till mamma att hon är en nolla...

För ett par månader sedan stod jag och samtalade med en granne. Snöflingan kom då fram och sade till grannen; "- Min pappa har en fotboja. Pappa säger att mamma ljuger".
Nu visste grannen redan om en del av vad som hänt, men ändå!

Ett problem med allt som händer är att man, i detalj, skall komma ihåg allt om man måste använda sig av det. Min hjärna är så trött på allt detta, så den orkar inte jobba med eländet.

Att gång på gång ha blivit kränkt av exet, och att det inte leder någon vart, det tär på krafterna.
Nu är det dock mycket lugnare, det vill jag erkänna. Men jag kan aldrig koppla av riktigt, ens när det är lugnt. Jag vet nämligen att det alltid är en tidsfråga innan det kommer något nytt!
Nog om detta denna gång!

Min lilla snöflinga sitter just nu och "spelar" "SjörövarFabbe" på piano. Inte helt rätt alla gånger...
Hon är den mest fantastiska lilla skapelse som finns. Jag är lyckligt lottad trots allt!!!

Varför..?
Jag visste att det bara var en tidsfråga innan mitt ex. skulle låta höra av sig igen.
Igår ringde han men eftersom lilla snöflingan sov svarade jag bara att hon sov. Skulle även säga att han kunde ringa en timme senare men då lade han på luren. Tidigare, då jag struntat i att svara då hon sovit, har det poppat upp SMS att jag försvårar umgänget med henne, därför väljer jag att svara kortfattat.

Han ringde idag istället och som vanligt ger jag henne bara luren och går ifrån så att hon skall kunna tala ostört.

Efter en stund hör jag att hon säger; "- Men mamma älskar xx(prinsens namn)". Därefter ropar hon på mig och med luren vid sitt öra säger hon till mig;"-Pappa tycker inte om mamma". Jag svarar henne då bara att han nog inte menar så, för att bagatellisera det hela.

Efter en stund kommer hon ut i köket och säger, fortfarande med luren i örat;"- Du är en nolla". Något sägs i luren och så upprepar hon det igen; "- Du är en nolla"...

Jag blev så förtvivlad över detta vidriga sätt han uppvisar att jag högt kommenterade att det inte var friskt att säga så till sin dotter.
Därefter tog jag luren och sade samma sak igen, att det inte verkade friskt och att man skulle stå över sådana saker. Då jag sade detta rabblade han bara; "Gå och dö, kärring, gå och dö kärring, gå och dö kärring"...

Jag lade bara på luren.
Han ringde igen och jag gav luren till snöflingan. Denna gång talades det om godis, och han triggade henne till att gråta eftersom hon sade att mamma inte låter henne äta godis förräs hon blir större..
Hon grät och sade att hon inte vill tala längre...

Jag ringde familjerätten... "Ingen telefontid idag"...
Jag ringde utredaren hos polisen....Inget svar....
Jag ringde åklagaren....Tjänsteresa idag och förhandlingar imorgon...
En annan åklagare tyckte först inte att SMS:et var något brottsligt, det måste vara flera för att det skall bli ett ofredande. Jag har fått två till de senaste månaderna men det var inte heller tillräckligt....
När hon fick höra att han faktiskt har en fängelsedom på sig, sade hon att det nog var bättre att höra med ordinarie åklagare..
Jag vet inte vad som är värst.. Allt skit ifrån exet eller att INGEN verkar förstå att det är jobbigt!!!
Han sparkar ner mig i de djupaste svackor med sin stil. Han skapar oro och olustkänslor i min mage. Och ingen kan säga att det han gör är fel....

Hjälp mig, någon...
Hjälp min dotter.... Varför skall hon behöva indoktrineras? Om han säger detta till henne per telefon, vad skall han inte säga till henne då han är själv med henne...?

Är det alltid till ett barns bästa att ha umgänge med båda föräldrarna? Jag har alltid trott det, men nu vet jag inte...

Tack o lov för regnet...

Det trodde man inte att man skulle säga, men så är det! Att det dessutom infaller på nätterna är ju fullkomligt lysande.

Igårkväll blev det grillad tonfisk med helstekt pot och limeaioli.. Smarrigt. Naturligtvis lite vitt vin till det. God mat tillsammans med prinsen och sin lilla snöflinga, vad mer kan man önska sig.
Apropå snöflingan... Härommorgonen satt vi vid frukostbordet tillsammans med prinsen. Han satt och funderade när lillan stilla frågade; "-Vad tänker du på?"
Vi blev så perplexa att vi inte visste vad vi skulle säga först..därefter ett gott skratt till lillans förvånade min.
Igår var det treårskontroll också.. Lite sent eftersom BVC inte fått våra journaler efter flytten för snart två år sedan(!!).. Allt gick jättebra tills dess att doktorn frågade snöflingan om hon kunde rita en gubbe.
"-Näe, men du kan göra det", blev svaret...! :0)

Det är härligt att ha semester när alla andra börjat jobba! En och en halv vecka till, sedan börjar slitet igen. Tur det är roligt att jobba.

Det är f.n lugnt på "ex-fronten" vilket är otroligt skönt. Han ringde igår och valde då, för ovanlighetens skull, att INTE ordna hemligt nummer, vilket får mig att tro att det är från jobbet och svarar själv.. Nej, hans namn kom upp i displayen så att jag direkt kunde lämna luren till snöflingan..

Emellanåt så börjar man tro att det kanske till slut kan bli helt lugnt. Men det brukar vara så att när det varit hyfsat lugnt ett tag, då slår han till etter värre och hugger en i ryggen..
Och rättsamhället har ju hittills inte lyckats få honom att inse att det är han och inte jag som pysslar med brottsliga gärningar...eller..? Allt han gjort mot mig är värt kattskit, så länge inga vittnen finns.. Fint va?
Som tur är har jag tre vittnen som hört och sett saker och det föll han på..
Näe, jag skall inte älta. Ville bara nämna det. Det är bra att påminna folk därute om hur det fungerar ute i rätts-Sverige.

Tack o lov att det verkar finnas en del vettiga män därute också! Som min prins!
Värd sin vikt i guld!

VARFÖR...................
...är allting bara nej, nej, nej just nu då man pratar med lilla snöflingan? Antar att detta är trotsåldern men HUR tröttsamt kan det bli då hon inte lyssnar över huvud taget och bara GÖR saker medan hon tittar på mig för att se min reaktion..?
Hallå alla mammor som är bäst...Några stalltips kanske?

Vintips!

För ovanlighetens skull har jag druckit en fransos som jag nu vill rekommendera...
"Les quatre terres" (-03).
Hej hopp!

Sommar, sommar sommar!
Är tillbaka efter ett underbart dygn ute i båten! Kräftskiva på klubbholmen igårkväll och det var varmt, kavlugnt och i även i övrigt perfekta förhållanden! Kan livet vara skönare?
Hade även en trevlig måndagkväll med väninnan och hennes lill-skrutt... Eller vad tror du Maruschka...
Är det någon som INTE mår bra...???