Ahhhh....

Dagarna flyger fram nu vill jag lova. Jag är nog vad man skulle kunna kalla en "julfreak". Jag menar inte vad gäller julklappar och annan julhysteri, utan jag törstar över det lugn som brukar infinna sig i mig dagen före julafton och några dagar framåt. Jag älskar stämningen som uppkommer, jag älskar julmusiken och och allt som hör till julen. I år var det visserligen jobbigt på så sätt att jag jobbade in i det sista inför julhelgen. Det blev inte tid att baka och pyssla i fred. Dessutom var ju lillan hos pappsen, vilket jag ju tidgare berättat, men det blev ändå mysigt.

Sedan var det ju dags för våran "traditionella" Helsingfors-kryssning! Lika mysigt som vanligt. Även prinsen dotter med kamrat, hans bror och svägerska samt två av hans närmsta vänner var också med. Det var god mat, gott vin och dans som gällde på ditvägen. Sedan den "traditionella" spårvagnsturen till prinsens föräldragrav och sedan en Amarettokaffe på Kappeli-baren i Helsingfors.
Tillbakaresan var blåsig vill jag lova. Ca 17 sekundmeter (kuling) gjorde att tom denna stora båt gungade friskt. Vaggades gott till söms av detta! Innan landstigningen i morse så ville prinsen att jag skulle välja ut en parfym... Det blev en Dolce & Gabbana (The one).. Super fin!

Nu sitter jag och längtar efter min lilla snöflinga som skall komma tillbaka från pappsen idag! klockan 17.00 är det överlämning. Hoppas att det blir lugnt!!

Förresten vill jag passa på att berätta om något jag läste idag. I dagens DN (söndagsbilagan) finns ett utdrag ur Michael Nyqvist sommarprogram. Jag läste... och jag grät... Kände igen mig otroligt mycket i hans tankar. Han är adopterad och sökte förtvivlat efter sina biologiska föräldrar. Han fick till slut kontakt med sin italienske far. Jag har själv sökt kontakt med min far, som också han är italienare.. Men han valde att "välja bort" mig... på så sätt förlorar man halva sin identitet...

Jag hoppas att ni haft en fin jul och att nyåret blir bra.. Det är f.ö dags att hitta något passande nyårslöfte antar jag..
Tjingeling

Livet....

...är kanske något man tar för givet alltför ofta. Men så händer saker, som får en att stanna upp och fundera.

Den 1/12 gick min kollega bort. Jag har nämnt honom tidigare. Han fick på valborg i år, reda på att han hade lungcancer och ungefär ett år kvar att leva. Han fick göra bokslut kan man säga. Jag var och hälsade på honom ett par veckor innan han somnade in. Han hade klagat på huvudvärk och då han skulle in och få sin morfindos justerad hittade man tumörer i hela huvudet. Det blev inget annat än hospice. Slutstationen. Jag vet ett flertal kollegor som inte förmådde sig att hälsa på honom eftersom de ville "komma ihåg honom som han var".. Tänk att veta att du lever på lånad tid. Det finns ingen väg tillbaka, och så sviker de som velat kalla sig vänner. Hur skulle man må. Oavsett hur man själv mår av att se någon vara dödssjuk, så kan man ju knappast förvärra situationen för den personen, eller..?
För mig handlar det om respekt för en medmänniska.
Igår torsdag var det begravning. En väldigt vacker begravning vill jag säga. I inledningen spelades "Mio min mio" vilket är en av mina absoluta favoritmusikstycken. I den stora sorgen så kunde man ändå känna att det var en vacker avslutning för honom.

Jag har inte haft någon inspiration under hösten när det gäller bloggen. Kanske behöver jag lite peppning för att komma igång igen.
Min lilla snöflinga tillbringar julen hos pappsen i år så det blir lite vemodigt. Själv får jag vara med Prinsen. Längtar efter första skinksmörgåsen som jag beräknar ha klar ca 01.00 på natten mot julafton. Det finns ingenting som går upp mot traditioner.
Inför nyår åker vi som vanligt (iallafall för tredje gången) till Helsingfors och är tillbaka på söndag. Det är underbart att jag och Prinsen hunnit skaffa oss en liten tradition. Det är en sådan mysig resa för oss med finhytt, champagnefrukostar och skaldjursbuffé.

Får se om jag kommer igång med skrivandet nu!
God Jul go´vänner!!