ÖKEN!

Prinsen for till Finland i torsdags och kommer inte tillbaka förräns på måndag morgon...

Han jobbar med en årlig bilmässa i Tammerfors och åker alltid dit så här dags på året..

Jag längtar efter honom... Trösten är att det fortlöpande kommer små söta SMS på nallen...

Var i Mariestad på begravning igår. Jag och mina syskon med familjer åkte dit för att hedra minnet av en faster som lämnat in. Hon hade inga egna barn eller andra anhöriga förutom oss och det var fint att vi ändock var tolv stycken som åkte dit. Min brorsdotter, som är 15 år, spelade piano och sjöng vackert, och min äldsta syster läste ett par verser ur bibeln så det blev personligt trots allt.

Hon var hårt drabbad i livet, vår faster. Hon var född -22 och hade två yngre bröder. Den yngste dog ung och den andre drunknade -67. Hennes man dog i ALS -83 och efter det träffade hon en ny man som hon hann vara särbo med i ett tiotal år innan även han dog ifrån henne. Hon fick aldrig egna barn.

Länge var hon väldigt bitter men verkade de sista åren att ha kommit till ro med livet trots allt.

Det får en att inse att man har väldigt mycket trots att det ibland känns kämpigt, eller hur?